Kan man åka 220km på skidor? De som kört Nordenskiöldsloppet vet att det går. I helgen som gick genomförde Bengt Håkansson Nordenskiöldsloppet loppet på tiden 23:06:16! Vi gratulerar Bengt till den enormt starka insatsen att genomföra loppet! Nedan kan ni läsa en rapport från loppet skriven av Bengt. Nordenskiöldsloppet är världens längsta organiserade skidlopp i klassisk stil.
"I morse strax efter gryningen nådde jag målet i Jokkmokk efter drygt 23 timmar i spår och värmekåtor. Natten innan snöade det men snöfallet upphörde strax före start. Det klarnade upp och det blev en härlig vinterdag med sol för det mesta och temperaturer från -2 mitt på dagen till -14 på natten. Dock blåste det rejält under dagen med upp till 15 sekundmeter i byarna så spåren hade en tendens att blåsa igen, särskilt när de gick på sjöar. Starten sker i Purkijaur två mil väster om Jokkmokk och spåret går västerut in mot fjällen. I år var vändpunkten vid Sågudden 90 km från start. Normalt skulle det fortsatt någon mil till ut på isen, men det varma väder som varit hade gjort att det redan stod vatten på isen. Vinden var nordvästlig varför det var motvind eller sidovind på utsatta ställen. Detta gjorde att åkningen ut till vändpunkten var ganska tuff och redan efter7 mil var jag rätt slut. Tanken var redan från början att ta det lugnt, dricka och äta mycket vid kontrollerna och gärna sitta ner och vila några minuter. Vid Sågudden serverades det varm mat även om jag knappt fick i mig något. Jag drack desto mera sportdryck och blåbärssoppa och tryckte i mig ett antal förpackningar energigel. Dessutom var det varmt i solen och trevlig stämning. Jag satt där nog en timma. Det gjorde mig pigg igen och krafterna kom tillbaka, men efter ytterligare tre mil, när jag närmade mig kontrollen vid Granudden, var jag slut igen och dessutom rejält frusen. Där fanns det ett värmetält att sitta i vilket var oerhört skönt. Då började det bli sen eftermiddag och temperaturen sjönk. Jag åkte bara i tunna termounderställ och tunn träningsdräkt. Varma kläder och pannlampa hade skickats till Randijaur 16 km längre fram i spåret så nästa mål var att ta sig din innan mörkret föll och det blev allt för kallt. Där fanns också en stor uppvärmd kåta för klädbyte och vila som det var svårt att lämna, men då var jag åtminstone rustad för att åka i vinterkylan. Sen tog jag långa pauser i ytterligare tre värmekåtor under de återstående sex milen in till mål. Utan dessa pauser hade åkningen varit väldigt tung. Nu var jag hyfsat pigg den första milen efter varje paus och kunde hålla en hastighet på strax över 5 minuter per timma. Stakmusklerna höll hela loppet men däremot var lårmusklerna slut ganska tidigt. Benen kändes som gelé. Det gjorde det svårt att styra skidorna, speciellt vid bromsning i nerförsbackar och när spåren var dåliga. Det var två spår längs hela bana, men liksom i Vasaloppet var det oftast ett spår som var bäst och man sparar mycket tid och kraft på att välja det snabbaste vilket varierar utefter banan. Normalt är det lätt att hoppa mellan spår, men när benen känns osäkra och värker blir det besvärligt. Eftersom spåren blåst igen på vissa sträckor hade åkarna gjort nya spår mellan de som gjorts av spårmaskinen och eftersom alla andra åkt där och tryckt till snön var det snabbast, men samtidigt svårt att åka i med trötta ben. Lårmusklerna återhämtade sig knappast under vilopauserna och idag går jag fortfarande helst baklänges nerför trappor eftersom det gör för ont att gå på vanligt sätt. I övrigt höll såväl kropp som utrustning med undantag för pannlampan som nästan slocknade strax före gryningen, vilket gjorde det svårt att se var spåret gick när det slingrade sig fram mellan träden i skogen utanför Jokkmokk. Dessutom fastnade ena Rottefellabindningen pga isbildning vilket gjorde det omöjligt att lossa ena skidan när jag skulle gå nedför en backe som jag blivit varnad för. Det löstes med varmvatten efter målgång. Min sluttid blev 23:06:16. Förhoppningen var givetvis att klara medaljtiden 21:22, vilket var segertiden i ursprungsloppet 1884 som då gick i ospårad terräng, men jag bedömde efter halva loppet att om jag försökte var risken stor att jag tvingats bryta. Som det nu blev åkte jag skidor i ungefär 18 timmar och pausade i 5 timmar. Placeringen blev 407 av 441 som kom i mål. 71 åkare bröt loppet.
/Bengt"
